Jag vet inte om det bara är så att jag blir lite extra känslig och nere på hösten, eller om det verligen är så att mitt liv helt enkelt inte riktigt är så bra som jag egentligen vill tro...

Hittade Daniels byxor igår när jag städade garderoben, dom som han hade när vi träffades första gången. Det blev som i film vet ni, så där när personerna tänker i väg på ett minne som har hänt... Jag såg precis hur jag gick fram till hans tågvagn och hur han log mot mig, hur han kysste mig och sa att han alltid skulle stanna hos mig. Jag minns de där byxorna, jaa dom va ju lite speciella.

När jag höll i dom fick jag en klump i magen. En klump av saknad. Det är inte så att jag saknar just Daniel, eller förhålalndet med han, men det vi hade tsm, säkerheten och närheten liksom.

När jag vaknade i morse insåg jag att jag hade gråtit i sömnen eftersom mina ögon var helt tåriga och saltiga. Och jag minns hela drömmen med.

Gissa vem den handlade om....

Asså jag vill verkligen ite fortsätta älta det här...för mitt liv med han dog den 29:e augusti, Jag har fött ett nytt med Jonte nu...

Jag förstår bara inte varför det är så svårt...=/

Jag saknar hur vi brukade prata med varann, hur du brukade ge mig råd och säga till mig att vara försiktig.

Jag minns hur du log mot mig och tilltalade mig.

Hur du svarade i telefonen när jag ringde och hur du skällde på mig när jag hade gjort dig besviken...

Men det finns inte mer... <3

Woho äntligen freeeeedag:) fett skönt kan jag lova med lite helg! Min magkänsla säger att det här kommer att bli den roligaste helgen på länge(:

Ikväll?? Joo då blire fara med tåget till Mjölby för att mysa lite med Jenny, får se om jag kan rycka med Cisella med;)  Sen blire dra till Jonte:)

Nu ska jag fortsätta jobba med UF. Känns bättre idag än igår:) hehe tänk vad det hjälper att sova lite=D. Redovisning sen. Har inte så mkt att säga men det kommer nog bli riktigt bra:)

Sheiiit vad jag är glad nu asså:)

FUCK THE PAST - THIS IS THE BLOODY NEW BEGGINING!!!

Du vet vem du är...

Var i skolan idag:) Det var roligt!! Jag hann konstatera en massa saker på dom 7 timmarna jag var där.

- Idrotten i år kan bli vääääldigt långdragen.

- Jag har världens bästa kompisar<3

- Jag är en jävlel på att baka tigerkaka

- Jag är inte så jävla dålig på matte som jag tidigare trott=D

- Och jag skulle aldrig ha åkt hem.

För när jag kom hem väntade en nyhet som jag hellre kunde leva utan. Men det är väl smällar man får ta när man är dum nog att lita på en kille som bor 32 mil bort och lovar han hela ditt liv och ditt hjärta. När du skyltar att du ska älska han hela livet och ta självmord om han dog...

Då är man ganska korkad = Hej jag heter Pernilla.

Jag vill i alla fall tacka en mkt speciell person som fick mig att tänka positivt även då han inte ens borde prata med mig.

Känns mkt mkt mkt mkt bättre nu och nu skiter jag i den där fegisen!!

så äre.

Skickar även med en bild på mina söta muffins som jag bakade till min familj:) Klassen fick tigerkaka=D

Puss Puss alla söta och rara:)

När något hemskt händer, något som man liksom inte räknat med, då har kroppen en tendens att leva fan rent ut sagt.

Helt plötsligt så känner du dig lättad och relativt glad...men så plötsligt slår det till, den där hammarn som träffar stax under diafragman och slår så hårt att du inte längre orkar stå...och hamnar i fosterposition på golvet...gråtande...

Jag säger att jag klarar mig bra, att allt kommer ordna sig. Men det säger faktiskt inte mina instinkter...och mina instinkter brukar ha rätt...

Jag är rädd, rädd att jag aldrig mer kommer att få se dig, eller kanske inte ens höra din röst.

Vi var perfekt tillsammans, som ketchup och senap, köttbullar och mackaroner, helan och halvan...

Jag tänker inte acceptera riktigt ännu...jag är inte redo...inte redo att möta världen ensam igen...

Men imorrn tar jag första steget, imorrn går jag till skolan...precis som den jag var förut...

Jag antar att det finns vissa saker som man bara inte vill förstå. Vissa saker som man egentligen inte vill acceptera.

...men som man måste...

Jag vill inte mista dig, vill inte att allt det vi hade ska vara borta. Jag vill att du fortfarande ska ligga i min famn, att jag ska hålla dig ömt och kyssa dig på pannan. Att du ska titta på mig med dina ljusblå ögon och le med dina vita tänder. Det är allt jag vill. Att ha dig hos mig igen...

Det kommer bli svårt att bara glömma allt det vi hade och allt det vi gjorde. Allt det vi skulle göra. Vi byggde drömmar tillsammans. Planerade en framtid. Men jag antar att denna inte längre kommer att bli av.

Jag vill veta att jag alltid har älskat dig, och alltid varit dig ärlig. Jag har alltid hållt mina löften, och lovar att alltid göra det. Det blir bara svårt när en bestämmer sig för att inte göra det, eftersom man måste vara två i ett förhållande.

Jag önskar dig all lycka och välggång i livet och eftersom jag älskar dig, får jag intala mig att jag är lycklig, eftersom att du tydligen är lyckligare utan mig. Och så länge jag vet att du är lycklig, klarar jag mig. Hoppas att du får ett bra liv och att allt kommer att ordna sig för dig. Daniel, Jag älskar dig.

Gårdagen blev väl inte riktigt som det var tänkt hehe:P men men så blire ibalnd=D

Det började i alla fall med att jag skulle möta Sandra på hennes jobb kl. 8 igårkväll...men grejjen var bara den att hon såg inte mig så hon jobbade över...typ en halvtimme...så där stod jag utanför Mc Donalds i en halvtimme i kylan och väntade på att Sandra skulle jobba över:P hehe.

Vi käkade lite...sen skulle vi kolla på film...men vips så hade båda somnat i soffan vid 11. bra jobbat liksom!! hehe

Upp 8 idag för att åka till hultsfred. Sen ikväll blir mys med Nea. Hoppas att det blir lite mer lyckat kanske. hehe

Nu sätter jag mig i blien för att åka 12 mil....böööööh säger vi på det;)

puuuuuuussss <3