Jag minns första gången vi sågs, det var i norrköping. Jag borde varit nervös, men jag kände inget, för jag visste att det skulle lösa sig, att det skulle bli bra.

Jag skulle komma fram ungefär en kvart före honom, så jag satte mig i väntasalen och väntade. Jag minns att det satt några fjortisar där som kollade på mig, och även några full gubbar, jag tyckte att det var obehagligt.

Men så äntligen slog klockan 16.25 och hans tåg ropades upp i högtalarn. Det var då benen började skaka, och jag fick verkligen focusera för att hålla mig upp på klackarna. Tåget åkte snabbt in på stationen och jag fick små springa lite. Det var då jag kom på att han inte hade berättat vilken vagn han satt i. Jag såg att tåget hade 20 vagnar och tänkte direkt att vi kommer aldrig hitta varandra.

Bara för att gick jag fram till en dörr, jag vet liksom inte varför, det bara blev så.

Där stod han, Daniel, världens finaste. Han tittade på mig med sina ljusblå ögon släppte alla väskor, sprang fram till mig och kysste mig på munnen. Han tog runt min midja och viskade: Nu är jag här gumman, jag släpper dig aldrig...

Det som är så konstigt är att alla mina minnen med Daniel är så klara. Jag minns allt i minsta detalj. Jag har många gånger funderat varför, och jag har kommit fram till att jag var så levande. Det var utan tveka det lyckligaste 6 månaderna och 18 dagarna i mitt liv! Och jag tror det märktes, eftersom jag bar ett konstat leende på mina läppar och mina ögon glödde en gyllene glöd.

Vi spenaderade så mina fina stunder tillsammans, jag minns speciellt första gången jag var i Falun, det var i slutet av mars, och jag och Daniel skulle gå på bio. Det var bara det att vi inte kunde få sjuts och var dfr tvugna att gå. Det skulle ta ungefär 20 minuter och det var - 5 grader ute. Jag har aldrig frusit så mycket, men det gjorde inget, för jag var så glad att jag hade Daniel vid min sida. Vi höll varann i handen och skakade som bara den båda två. När vi väl var framme vid bion var vi tvugna att släppa händerna, men det gick inte, för dom hade frusigt fast...

Jag kommer alltid minnas tiden med han, hans underbara familj och allt det vi gjorde tillsammans. Aldrig har jag älskat någon som jag älskade honom, och han var verkligen min ängel. Jag önskar bara att jag hade förklarat det bättre för honom när jag hade chansen...nu är det för sent.

Jag måste erkänna att jag saknar honom ibland, vi hade ngt, något som kunde blivit rikitgt stort...

Unforgetable moments...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ganska intressant helg. Har väl inte gjort speciellt mkt, men är helnöjd i alla fall:D   Fredag: Flumdag i skolan. Sång och hetsdans i vårt lilla grupprum. Tårtkäk på tryckerit och aa en himla massa garv. Jag, Lina och Cisella har även lärt oss att v...

Asså jag är bara så jävla fucking glad idag!=D och jag tror att det finns ganska många anledningar till det...   Ganska tråk i skolan, prov i näthandel, skulle göra hemsida och grejjer, och det var faktiskt första gången jag gjorde fel=O just när man...

Knasig Tisdag...   Dagen började med Aerobics på campus och fortsatte sedan med tröööööttsam matte. Jobbade som en gris, men han ändå inte klart-.- dessutom fick jag reda på att jag måste gå på mattestöd...EFTER skolan...jag vara whoooot=O men vafan ...

Ny dag, ny vecka, ny början...igen...   Vaknade med ett leende på läpparna. Fast klockan var 6 kom jag upp förhållandevis lätt. Duschade, käka frulle och drog till skolan. Blev något sen dock, men skitsamma, jag får väl komma tidigt imorrn ist:P   Id...

Helgen började bra men slutade i katastrof. Om jag hade vetat att detta skulle hänt, hade jag aldrig lyft luren när du ringde...   Din röst var skör, jaa dels på grund av att du var full, men jag hörde att det var något som hade hänt. Eller ja, något...